världens bästa linnea

sw och jag har haft ett litet lunchmöte på tures. det blev egentligen lite som brunch för mig, för jag vaknade vid halv tolv och skulle möta upp sw redan vid ett. själva maten (havsabborre) var sådär, men efterrätten var som vanligt underbar. det är lite därför man inte tröttnar på att äta på tures.



mys mys mys. synd att en timme går så snabbt bara, för vi hade nog behövt tre gånger så lång tid för att hinna gå igenom allt som hänt när vi inte setts under julen.