världens bästa linnea

innan jag freakade ut över mitt uppätna bankomatkort förut idag var jag faktiskt ganska lycklig. och stolt. efter praktiken utmanade jag min rädsla att sitta ensam på ett café, tog mod till mig och beställde en kaffe och slog mig ner på närmsta uteservering. sw och jag har diskuterat så mycket om det där, så när jag skulle betala började jag skratta lite för mig själv för att det kändes så roligt. killen i kassan trodde nog jag var efterbliven.

men så här i efterhand var det faktiskt inte farligt, så jag är inte helt främmande för tanken att göra om det igen.