ruta noll
i dag känner jag mig som den sorgligaste människan i hela världen. att vakna upp ensam och bakis i världens stökigaste lägenhet med urdruckna vinglas på soffbordet och klädångest-partyklänningar slängda över hela golvet, måste vara det mest ouppmuntrande som finns. lägg dessutom till en fruktansvärd spegelbild och lite fylleångest på det, så har vi min morgon.
usch. nu ska jag bli alkoholfri ett tag framöver. på riktigt.
men nu ska jag rycka upp mig. måste i alla fall försöka göra den här dagen till något bra trots sin dåliga start.
Kommentarer
Trackback
