världens bästa linnea

för ca ett och ett halvt år sedan blev jag uppsagd från mitt jobb just fredagen den 13:e. sen dess är jag nog lite skrockfull, men det känns ändå som att det alltid lyckas bli en dålig dag just det datumet..

---

det började imorse med att jag missade t-banan och glömde både mina favorithandskar och plattången hemma. hur ska jag klara mej utan den en hel helg?
det är så typiskt när man ska hälsa på en kille, för då måste man släpa med sej hela badrummet. han har ju ingenting hemma!

på förmiddagen får jag reda på att vi inte har någonstans att bo i malmö under helgen. det känns som att det är för sent att få reda på det när tågbiljetten är bokad och resväskan står packad på jobbet.
samma dag som man ska åka.
blev så himla ledsen och visste inte om jag kunde åka överhuvudtaget..
när man har ställt in sej på att få träffa någon som man har längtat efter.. då får inte det tas ifrån en.
men det verkar som att johan har pusslat ihop lite tillfälliga hem för oss nu, så det löser sej nog bra. och jag hoppas att vi får en bra helg iallafall.

det är klart vi får.


sen när jag skulle gå ombord på tåget så fanns jag inte med på deras lista över resenärer.
ehh.. jaha?!
fast jag hade bokat och betalt och allt. var nära att dom inte lät mej åka med, men till slut fick jag det iallafall. men det kändes som att dom inte trodde att jag hade betalt, och det stör mej! för jag har ju gjort det!
nu tror ju dom att dom har gjort mej en tjänst när dom egentligen borde be mej om ursäkt för sitt dåliga system.
jag var tvungen att gå genom sju vagnar för att komma till min plats, hela tåget skakade och jag smällde i med min resväska överallt. kastade ur mej meningar som "jag ska aldrig mer åka med ett sånt här jävla skittåg" och "vidrigt dålig service" för mej själv när jag gick genom vagnarna.

haha. ibland blir man själv en sån där bitter människa, som man annars är så less på att stöta på i vardagen.
som tur är blir jag inte sån speciellt ofta.

hittade min bokningsbekräftelse längst ner i väskan nu för en stund sen, och har god lust att leta reda på konduktören som hjälpte mej och visa upp den bara för att.


men nu ska jag sluta gnälla. nu är jag faktiskt framme om två timmar, och jag längtar efter att få krama på johan..