stackars prinsessan
nu när allt redan är hemskt som det är.
varför går allt ännu mera emot mej?
småsaker som jag kanske överreagerar på. men jag orkar inte.
allt känns svårt ändå. önskar jag kunde gräva ner mej i en grop och komma fram när allt är bra igen.
och varför fungerar vissa människor så att de måste trycka ner andra för att framhäva sej själva.
får en att känna sej dålig, misslyckad och ful, och framställer sej själv som den mest perfekta.
om någon får en att må sämre efter ett samtal än vad man gjorde innan.
då kan man inte kalla den personen för en vän.
här däremot är två små filurer som jag tycker mycket om och gärna skulle ha hos mej just nu..
albin och esmeralda.
sötare djur än så..
finns inte! ♥
