världens bästa linnea

jag är en grinsill idag.
jag irriterar mej på väldigt mycket. kylan bland annat.
men mest av allt stör jag mej på mej själv.

varför är jag inte ens kapabel till att veta vad jag vill göra?
det är ju så dumt så det finns inte.
är jag dum?

idag har jag undrat om jag verkligen vill slösa bort mitt dyrbara liv på att sitta tyst och stilla på en stol och knappa på en dator. men å andra sidan känner jag så nästan jämt.
vart jag än är, längtar jag alltid bort.
jag vill ha något mer. se något nytt.
tycker att det borde finnas något större, någon annanstans..
så länge jag kan minnas har det varit så.
kanske kommer det fortsätta så jämt, och då är det ju helt onödigt för mej att försöka fundera ut vad mitt mål i livet är. för isåfall kommer jag aldrig gå i mål.

och det är en sorglig tanke, för jag vill verkligen det.
känna att jag är framme, och vara lycklig och nöjd till hundra procent.
om det inte finns, vad är då meningen med allt?