världens bästa linnea

synd att det inte finns ett yrke som heter professionell tröstshoppare, för där hade jag varit bäst utan konkurrens. löneförhöjningarna hade regnat över mej och troligtvis hade jag varit högsta chef. en specialist.
idag har jag sprungit runt på stan i tre härliga timmar, och bland annat funnit en ny väska, perfekta underkläder, benvärmare i exakt den ljusbruna färg jag letade efter och hårprodukter som luktar himmelskt.

och så ett par ljusröda virkade vantar med rosetter som man börjar le bara man tittar på.
och dom kommer matcha utmärkt med skinnjackan jag budade hem från tradera igår.

men dessvärre kan jag ju inte sitta och stirra på ett par små röda vantar dygnet runt, och i ärlighetens namn finns det ju en anledning till varför det heter just tröstshopping. tankarna gick på högvarv i mitt huvud medan jag handlade, och när jag kom ut från nk stannade jag upp och drog en sån djup suck att den nog hördes över hela stockholms innerstad.



lite lycka på flaska. pigga upp mej, tack.


jag känner mej hängig och lite vilsen.
jag önskar att jag inte vore så sjukt velig som jag är.
jag önskar mej ett kall. en talang. ett rakt spår att följa.
och så lite annat också, små detaljer som hade gjort livet en smula roligare.
eller stora detaljer kanske.
i wish i wish i wish.
som tur är har jag lärt mej inse att det inte alltid är jag som måste förändras.
det kanske faktiskt är jag som är rätt.
och allting runtomkring som är fel. tänk på det ni.
so i won´t change..