världens bästa linnea

jag fastnade i hissen förut.
jag och två andra tjejer och massa väskor och kassar.
och vårt hus har troligtvis den minsta hissen som någonsin tillverkats.
det var bara att försöka andas in, andas ut, andas in.. långsamt.
det gick sådär, och min rädsla smittade nog av sej litegrann på dom andra, speciellt när jag sa att hissen kanske skulle lossna och falla ner i avgrunden... inte det bästa att säga i en sådan situation kanske.
men det gjorde den ju inte som tur var.
helt plötsligt skedde ett mirakel och hissdörrarna öppnades.
gissa om jag var snabb att skutta ur.. =) 

nu är den stora frågan om jag vill ha glass eller godis till idol ikväll.
svårt. väldigt svårt.