världens bästa linnea

jag har varit ute och gått en tvåtimmars powerwalk i kylan. egentligen är det synd att kalla det pw, för det var så isigt på vissa ställen att jag fick ta små ministeg för att inte halka. jaja. bättre än ingen motion alls. men det här var nog sista promenaden för i år. en pöl med isvatten i läckande gympasko är ett starkt tecken på att det faktiskt är december, och dags att börja träna inomhus. jag måste nog förnya mitt gymkort trots allt, autogiro eller ej.

när jag hade gått lite mer än halvvägs började en gammal man vifta med armarna åt mig på vägen, så jag stannade och tog ur mitt headset.

- jag måste fråga dig en sak!
- ja?
- hur kommer det sig att just du blev så vacker? 

haha. vilken glädjespridare. söta lilla farbror. kände mig ju inte särskilt het i träningskläder, osminkad och med mössan nerdragen över halva ansiktet, men han gjorde definitivt min dag. precis vad jag behövde efter ett par ledsna dagar.



what goes around comes around heter det ju, och för att cirkeln ska förbli hel är det ju alltså min tur nu att stanna någon på gatan. frågan är dock om jag vågar.