världens bästa linnea

åh vad ensam jag blev när maja och jenny åkte hem. visserligen har jag varit ensam här ända från början, men när man väl fått smaka på kakan blir det så ledsamt när den rycks ifrån en...

jag led av ensamheten så mycket att jag loggade in på min spraydate som egentligen borde ha vissnat och dött eftersom jag loggar in så sällan nuförtiden. av fem nya meddelanden var en alldeles för ung, en skrev på svenska som såg ut att komma direkt från google översätt, två hade ingen profilbild och den sista har skrivit några gånger för mycket.

nu undrar jag, var träffar man egentligen den rätta? hur gör man?
och säg inte att det kommer hända när det är dags, för jag har väntat i åratal. hur länge ska man behöva vänta?
jag har träffat båda mina ex ute på krogen, den ena i nyköping och den andra på den glade viking i bulgarien. men í stockholm verkar den metoden inte funka. inte för mig iallafall, uppenbarligen. mamma brukar alltid säga att man inte träffar den rätta ute, utan troligare på en kvällskurs eller något liknande. och det är klart jag skulle kunna börja på en kvällskurs. men frågan är om jag verkligen skulle bli intresserad av en kille som frivilligt anmält sig till en buggkurs eller vill lära sig göra keramikvaser.
troligtvis inte.

nej, det här är väldigt väldigt svårt.
jag känner att snygg, sexig och singel för länge sen bytts ut mot singel, gammal och desperat.