en ledsen linnea

 
den här helgen har inte alls fått någon toppstart, och just nu känner jag bara för att krypa djupt in under täcket i min säng och stanna där väldigt länge. det första ska jag i och för sig göra nu på en gång, men tyvärr ringer mitt alarm om sju små timmar och då är det dags att gå upp och åka in till stan och ställa sig i butiken och le igen.
 
just nu känns det minst sagt sådär...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0