världens bästa linnea

för tredje gången den här veckan möts jag av den här synen när jag ska gå ur hissen på min våning. en sjukt stor och okopplad hund. bara för mig att åka upp en våning till, ta trapporna ner och hoppas att hunden inte hunnit bort till andra änden av korridoren.



vet att jag är överdrivet rädd för det mesta, men hur kan man låta en hund i den här storleken gå lös i ett hus med 180 lägenheter? det är väl klart det finns någon som är hundrädd (läs: jag!), och det är hemskt att inte kunna känna sig trygg i sitt eget hus. nu törs jag inte ens öppna min egen ytterdörr utan att titta ut genom titthålet först.