världens bästa linnea

idag sitter jag hemma och pluggar som en tok. för att få registrera sig och fortsätta läsa nästa termin måste alla gamla rester vara gjorda, och jag har visst slarvat en aning den här terminen. just nu skriver jag om mitt reportage som egentligen skulle varit klart i oktober någon gång, och det är så trist att jag kommer bryta ihop och börja gråta vilken minut som helst.



jag mutar mig själv med mitt goda presskaffe, men det funkar sådär. gissa om jag hatar mig själv för att jag inte tagit tag i det här tidigare?