världens bästa linnea

 

ja, just nu är livet en salig blandning av dessa tre. jag har fortfarande kvar vår mysiga helg i tankarna, kämpar på med körkortet och funderar över massa jobbigt, och framtiden.

 

här var vårt härliga midsommargäng i fredags. först var jag och maja hemma hos waccis i bromma och åt lunch, men på kvällen var vi hemma hos oss och firade med dessa knäppisar.

 

 

 

och gjorde slurpiga mojitos.

i lördags vaknade vi upp lite lagom bakis, men det hindrade oss inte från att åka iväg på utflykt. vi hade bokat en natt på hotell blå blom i gustavsbergs hamn på värmdö (inte för att vi hade några pengar, men lyckligt nog hade vi en smartbox som vi fick av c´s syster och hennes man i julklapp kvar att utnyttja). charmigt och personligt var verkligen en mer passande beskrivning av hotellet än lyxigt och rent, men det var mysigt och vi fick en alldeles underbar liten minisemester. det är så roligt att åka på äventyr tillsammans och komma bort lite från stan och den vanliga vardagen.

 

 

 tur med vädret hade vi... not!

 

 

men inomhus var vi glada =)

 

 

på lördagskvällen åt vi på strömma krog.

 

♥

när vi kom tillbaka till stan i söndags fortsatte vi trotsa vädret och åkte ut på sightseeing i stockholm med båt. eftersom vi ska vara hemma hela sommaren fram till slutet av augusti har vi bestämt oss för att turista här i stan för att få lite semesterkänsla ändå. och för att lära känna vår egen stad lite bättre. ska bli så roligt, finns nog massor av spännande att göra som man inte har testat bara för att man bor här. båtturen var hur mysig som helst!

 

♥

 

i går jobbade jag på synsam, och i dag har jag vaknat upp på ett gräsligt humör trots att jag är ledig och egentligen borde vara ganska nöjd. är så sugen på något sött och funderade allvarligt på att hälla ner lite baileys i kaffet vid frukosten, men sedan kom jag på att jag skulle övningsköra.

 

det kändes inte heller så bra. mitt tålamod var nere på noll och jag börjar bli så less på att öva samma saker om och om igen. samtidigt förstår jag ju att jag måste fortsätta med det, för jag känner mig fortfarande helt lost i trafiken bland alla filer, rondeller, skyltar och stoppljus. jag längtar tills det där "klicket" kommer, när allt bara faller på rätt plats i huvudet och körandet går automatiskt, som när man cyklar. men kanske kommer det aldrig? just nu känns det i alla fall långt borta. körläraren tyckte att det börjar bli dags att fundera på uppkörning och det kändes mest som ett hån. han ser väl att jag inte kan någonting? men det kanske bara är just i dag som allt känns så negativt.

 

eller kanske måste jag bara tro mer på mig själv och hitta lite mer "go" inombords. samtidigt känns det som att det inte kunde spela mindre roll. vad hjälper det att ha körkort när livet är så kort. tänk om man inte hinner göra allt man vill. om man inte hinner vara lycklig och umgås med de personer som betyder mest för en, vad hjälper det då om man har kämpat och lagt ner all sin tid på att nå mål om kanske inte ens är viktiga i slutänden?

 

ja, lite djupa frågor där. kanske bäst jag tar en kaffe, spelar lite candy crush och vilar tankarna en stund i stället...